RAGDOLL

HISTORIA

Rasen ragdoll skapades på 60-talet i Californien, USA, av en kvinna vid namn Ann Baker.
Modern till den första ragdollen hette Josephine, och var en vit semilånghårig katt av angoratyp. Ann Baker bodde granne med Josephines ägare, och hon brukade låna en av Josephines söner, Blackie, att para med sina katter. Blackie var en svart katt av persertyp, vars far var en svart katt från östern.
En dag när hon skulle hämta Blackie så fick hon syn på Blackies bror, Daddy Warbucks.

Daddy Warbucks såg ut som en birma, förutom att han hade en vit bläs över nosen, vit svanstipp och höga vita sockor på benen. Det finns inga säkra källor om vem som var far till Daddy Warbucks, men dock är det ganska osannolikt att det skulle vara en birma, som vissa texter påstår, eftersom birman på den här tiden var en väldigt sällsynt ras i USA.
Ann Baker blev mycket förtjust kattens utseende och temperament, och bestämde sig för att hon skulle föda upp katter som honom.
Hon parade tillbaka Daddy Warbucks på sin mor Josephine, och resultatet blev Fugianna, en brunmaskad bicolorhona.

För att inte få ännu mer inavel beslutade man att blanda in en annan ras i aveln och mrs Baker och några genetiker hon tagit kontakt med bestämde sig för en brun burma. I en del historiebeskrivningar påstås det att det var en svart perser men i det stora stamträdet dit alla äkta ragdolls ska kunna spåras står det klart och tydligt burmese.
Burman parades med Daddy Warbucks, och man fick honan Buckwheat.
Från dessa båda honor fick man två linjer inom ragdoll: Lightside (baserad på Fugianna) och darkside (baserad på Buckwheat).
Buckwheat parades tillbaka på Daddy Warbucks och man fick Kyoto, en brun mittedhane, och Tiki, en brun colorpointhona.

Mrs Baker började sälja sina katter som hon kallade ragdolls men hon behöll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om man inte fick "licens" som innebar att man strikt följde hennes regler och anvisningar. En uppfödare, Denny Dayton - Blossom Time, delade inte mrs Bakers åsikter om hur de skulle avlas och efter en hård tvist i domstol och i media så bröt han sig ut och började avla på det sätt som man gör med alla andra raser och härifrån har ragdolls spridits över världen.

Denny Dayton startade 1971 Ragdoll Fanciers Club International (RCFI) som har som mål att få rasen godkänd i de olika amerikanska kattsportförbunden. Han började också skriva på det stora stamträdet dit alla ragdolls ska kunna spåras för att kallas "äkta". Det här innebär att det inte är tillåtet att para in någon annan ras i ragdoll. Detta för att behålla rasen som den är idag och inte förändra dess genetiska "bild".Arbetet i RCFI har gett till resultat att alla amerikanska förbund godkänt rasen. Första förbundet var NCFA år 1969 och på våren 1993 godkände det sista men största och viktigaste förbundet, CFA, ragdollen.

Till Sverige kom Such Fun Misty Knight, "Engelsmannen", först i oktober 1991, importerad av Maria Staaf. Idag är ragdollen en relativt vanlig ras och i Sverige är det den ras som ökat mest procentuellt av alla raser. Ragdollen ligger för närvarande på 4:e plats på Sveraks 10-i-topp lista över registrerade katter år 2004.

UTSEENDE

Ragdollen är en stor ras, den ska ha tyngd och massa. Benstommen ska vara medel till kraftig och kroppen muskulös. Hannarna väger mellan 5-9 kg och honorna mellan 3,5-5 kg.Rasen växer långsamt och är oftast inte fullvuxen förrän vid 3-4 års ålder.

Pälsen är semilång, och ska vara tät och ligga slätt mot kroppen, utom när katten rör på sig, då ska pälsen skikta sig. Pälsen påminner om kaninpäls; mjuk och silkeslen.
Huvudet ska vara medelstort och kilformat, ögonen stora och alltid blå, och öronen ska sitta brett ifrån varandra med ett till synes platt parti emellan. De ska ha rundad topp och vara något framåtlutade.
Nosen är medellång, och ska ha en lätt inåtböj på den övre tredjedelen, hakan ska vara välutvecklad.

Benen ska vara medellånga med stora, ovala tassar och hårtofsar mellan trampdynorna. Bakbenen är något längre än frambenen, vilket gör att rygglinjen ser ut att slutta lite.
Svansen ska vara lång, avsmalnande mot toppen och buskig.

Ragdollen är en maskad ras, och den kan dessutom vara vitfläckig. Den förekommer i totalt 20 godkända färger; brun, bruntabby, blå, blåtabby, choklad, chokladtabby, lila, lilatabby, brunsköldpadd, brunsköldpaddstabby, blåsköldpadd, blåsköldpaddstabby, chokladsköldpadd, chokladsköldpaddstabby, lilasköldpadd, lilasköldpaddstabby, röd, rödtabby, creme och cremetabby. Brun och blå är vanligast.
Brun, blå, choklad och lila är de "klassiska" färgerna, som funnits hos ragdoll ända från början. Rött, sköldpadd och tabby är färger som nyligen blivit godkända inom FIFé. Från och med januari 2005 så blev dessa varianter godkända för certifikat. Dock har dessa färger länge funnits inom ragdoll, då de varit godkända inom andra förbund.

Dessutom finns den i tre olika varianter;

Colorpoint - Ingen vitfläckighet, enbart maskad.

Mitted - Vita handskar på framtassarna, baktassarna vita upp till hasen. En vit strimma ska börja vid bröstet och gå bakåt mellan frambenen till undersidan av svansen. Hakan ska vara vit. En vit bläs på nosen får förekomma.

Bicolor - En bläs formad som ett uppochnervänt "V" ska gå över nosen. "V"et ska vara så symmetriskt som möjligt, och får inte nå utanför ögonen. Buken ska vara vit utan mörka fläckar, benen helst vita. Vita fläckar på ryggen är tillåtna, men ej på öron eller svans.

TEMPERAMENT

Temperamentet är ragdollens särdrag. Dess namn har den fått av den tendens den har att helt och hållet slappna av och bli som en "trasdocka" i famnen när man lyfter den (ragdoll = trasdocka). Och det gör den verkligen!
Ragdollen är mycket social, den vill helst vara med överallt, och den älskar människor, men den är sällan påfluget kelen. En ragdoll är alltid med dig, men ofta på ett ganska diskret sätt. Många ragdolls föredrar att ligga bredvid hellre än att ligga i knäet, men vissa kan vara riktiga knäkatter. Den uppskattar även kattsällskap, en ragdoll vill helst inte bo ensam, speciellt inte om matte/husse jobbar och inte är hemma så mycket.
De är mkt snälla och lätthanterliga, och flyr hellre än visar aggressivitet.

Ragdollen är överhuvudtaget mycket lättsam och "laid-back" till sinnet. Den brukar inte vara någon utpräglad klätterapa, utan slår sig hellre ner mitt på golvet där den kan vara i händelserna centrum. Men det betyder inte att den inte uppskattar lek och bus, tvärtom är detta något som den gärna ägnar sig åt med matte/husse. Fördelen är att ragdollen oftast leker på ett högst "lägenhetsvänligt" sätt :-).

Källa: Ragdollklubben